Livet som plastmorsa
Livet som plastmorsa är fan inte enkelt, och det underlättar inte att det är två olika mammor till barnen!
Jag visste att det inte skulle bli enkelt när jag gav mig in i detta förhållande, men när jag ser tillbaka på allt så är det ingenting som jag skulle rekomendera åt någon annan. Jag älskar min min sambo och hans två barn, så missuppfatta mig inte. Skulle aldrig vilja byta ut mitt liv!!!! Men ibland tror jag faktiskt att jag håller på att bli galen.
Som plastmorsa ska man finnas där, ta ansvar och ställa upp. Presic som med egna barn så kan man inte längre prioritera sitt eget liv först. Men man får inte uppfostra dessa barn som man själv vill, det är licksom lite tacka och ta emot känsla över allt. Nu är det väll inte riktigt så i mitt fall, jag får sätta gränser och regler, men man får räkna med att man ibland får åsikter om detta.
I början var det så jobbigt, innan man hitta hittade sin plats. Nu när jag hittat den så känns det bättre, men ändå svårt. Tro mig, jag har blivit galen ett antal gånger!
Kommunikationen är svår, två mammor, två barn och en glömsk sambo. Ibland känns det som man borde vara tankeläsare. Blir fortfarande så irriterad när man får veta saker i sista stunden. Oavsett så är det ju så att vi bor tillsammans och att allt som händer i de andras liv ofta påverkar mitt på något sätt. Det är inte det att jag gärna ställer upp, jag vill bara inte att man tar för givet att jag ska göra det. Jag vill veta när barnen kommer, och när de åker, om dom ska på något särskilt.
Det ena barnet har vi på heltid, förutom varannan helg, det andra barnet varannan vecka. Vi har alltså en barnfri helg tillsammans, vilket faktiskt är rätt skönt. Jag behöver det, även om barnen är otroligt snälla och skötsamma.
Jag älskar min familj, men det är inte enkelt alla gånger att vara plastmorsa!
Jag visste att det inte skulle bli enkelt när jag gav mig in i detta förhållande, men när jag ser tillbaka på allt så är det ingenting som jag skulle rekomendera åt någon annan. Jag älskar min min sambo och hans två barn, så missuppfatta mig inte. Skulle aldrig vilja byta ut mitt liv!!!! Men ibland tror jag faktiskt att jag håller på att bli galen.
Som plastmorsa ska man finnas där, ta ansvar och ställa upp. Presic som med egna barn så kan man inte längre prioritera sitt eget liv först. Men man får inte uppfostra dessa barn som man själv vill, det är licksom lite tacka och ta emot känsla över allt. Nu är det väll inte riktigt så i mitt fall, jag får sätta gränser och regler, men man får räkna med att man ibland får åsikter om detta.
I början var det så jobbigt, innan man hitta hittade sin plats. Nu när jag hittat den så känns det bättre, men ändå svårt. Tro mig, jag har blivit galen ett antal gånger!
Kommunikationen är svår, två mammor, två barn och en glömsk sambo. Ibland känns det som man borde vara tankeläsare. Blir fortfarande så irriterad när man får veta saker i sista stunden. Oavsett så är det ju så att vi bor tillsammans och att allt som händer i de andras liv ofta påverkar mitt på något sätt. Det är inte det att jag gärna ställer upp, jag vill bara inte att man tar för givet att jag ska göra det. Jag vill veta när barnen kommer, och när de åker, om dom ska på något särskilt.
Det ena barnet har vi på heltid, förutom varannan helg, det andra barnet varannan vecka. Vi har alltså en barnfri helg tillsammans, vilket faktiskt är rätt skönt. Jag behöver det, även om barnen är otroligt snälla och skötsamma.
Jag älskar min familj, men det är inte enkelt alla gånger att vara plastmorsa!
Kommentarer
Trackback
