Förlorad vänskap.
Sista tiden har jag tänkt mycket på alla vänner jag har, men framförallt på de som försvann.
Vad hände, hur tappade vi kontakten?
Jag har haft så många goda vänner. Sådana vänner som man skrattade med tills man grät. Sådana vänner som man träffade varje dag. Sådana vänner som alltid fanns där.
Jag säger inte att jag saknar sådana vänner idag, för det gör jag absolut inte!!
Men det var/är något särskilt med de som man växte upp med. De vännerna som man tog första fyllen med, första tjuvröken. Den vännen som man talade med om när man för första gången blev förälskad, första gången man blev sårad.
Vad hände mer de vännerna, varför försvann de? Tappade jag bort dem någonstans på vägen?
Jag flyttade in till stora staden, bort från landsbygdens gator. Trots lovord om att inte glömma, så var det just det jag gjorde. Det kom nya vänner, mindre tid. Förlåt!
Jag ångrar idag att jag inte vårdade och höll fast våran vänskap. Ni var bra vänner!
Det finns några av er kvar, och jag är så tacksam att jag har er. Vänner som jag kan minnas med, skratta åt allt man gjort. Men många av er saknar jag, ni finns inte kvar.
Äkta vänner ska man vara rädd om. Men när man är ung kan det ibland vara svårt att se vad som är äkta!
